Del 2.
jag kände när du pussade min panna, sa förlåt och att allt skulle ordna sig igen tänkte du.
men du känner inte mig och du vet inte att jag går sönder av en petning. men jag tog dina ord och behöll dom och om jag ens känner mig själv rätt så kommer jag plocka fram dom ibland. thats the way i am
det var då jag ville springa i gräs istället för asfalt, få slippa stenarna i fötterna och skrapsåren på benen men tydligen ville jag nog bara gråta ännu mer
-soirfleur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

du är så vacker.
SvaraRaderanellie, du är vackrare
SvaraRadera