hej nyår

"Hey, jag har fuckat upp igen, jag har ingen kontroll
men hey, det är ok att spåra ur å rensa huvet på moln
borde veta bättre, borde lugna ner mig
borde ta en taxi hem
borde dricka vatten, borde gå o lägga mig
men kanske inte riktigt….än

ok det är alltid likadant, samma gamla visa när jag går ut
spårar ur så hela haket blir ett dårhus
går lös på min twitter så någon blir bitter
fakkar upp–det e så svårt att va nykter"

all the things he said

jag grät en hel natt, en hel morgon. du tröstade mig, jag grät igen.
du gjorde ont.

men sedan krossade du det, tog sönder det, trampade på det, spottade och gick.

du gjorde så att mitt hjärta dubbelvoltade

jävlabitterfittaida

sju månader

bittersweet love

då var jag foolish
sen krossades jag
nu är försent

en leksak att skicka runt. kasta när man tröttnat på. byta ut. trampa på. hata.


mig

jag förstör

jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör jag förstör

Just a boy

istapparna som kan spetsa mig, den där mannen som följer efter mig, jagar mig. vill mig något pratar konstiga språk med mig själv, kanske är det ida som gör alla fel hela tiden. det är inte jag. inte jag inte jag inte jag inte jag inte jag inte jag inte jag inte jag inte jag. blir störd i huvudet
paranoid scitzofren onormal ledsen blåslagen förstörd

your body is a wonderland

nu hamnar du där igen ida, var det någon som sa igår.

fan jag vet ju det.

you are my sweetest downfall

när dina händer var all over me, jag var inte rädd just då,
bara efter.
krossad och söndersliten kropp, jag känner inte igen mig längre.

jag grät i lördags, bara över dig.
påmindes av när du trampade på mig, tryckte ner min självkänsla och skrattade åt mig.
idag fick jag hjälp att riva sönder en till bit av dig.
"you are my sweetest downfall
i loved you first, i loved you first
beneath the stars came fallin' on our heads
but they're just old light, they're just old light.
your hair was long when we first met"

Oh no here comes that sick bitch again, so put your gard up because she want a sick man, someday she will be your friend and break you down down again

okej, friends. for now.
gillar skammen man får, då det är okej att dränka sig i alkohol. försöka förstå varför man gör vissa val.
och sen finns det andra, som tycker att det är roligt att krossa känslor, till små smulor.
Du är så stark- var det en vän som sa idag.


am i?

jag tror att jag har förstört allt nu, igen

fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan

festival

låten står på repeat en hel kväll, försöker minnas varför jag bara sitter och gör ingenting medans ambitiösa har näsorna i uppslagna böcker medans mina är stängda.
tröstäter för att jag tycker synd om mig själv, bryr mig liksom inte. förstår inte det där med att ställa mig på rullbandet egentligen. sova, äta, vila, sova.
ingen natt med mardrömmar, skrik. igen.

"When i'm alone with you

you make me feel, and you make me feel

When i'm alone with you

you are the one, and you are the one"

jag avskyr mig själv ibland.

regnstorm

bor i den förstora tröjan idag,igen
knotterarmar och regndroppar

sitter i den alldeles för stora tröjan,
greppar pennan,
försöker måla underverk.

dream on

känslorna liksom kryper öppför nacken,
skrämmer mig
drömmer mardrömmar om små utrymmen,
river mig

1, 2, 3 freddies comin for you

raise your glass

händer

missförstånd

alkohol

blåmärken

you drive me wild

en tröstande axel var allt jag behövde,
även fast jag sabbade något med mina skuldkänslor.

monday mornin

jag har gjort er illa och jag varit självisk och egoistisk och arg.
jag förtjänar inte er eller något eller någon

mig jag

tusen blickar i nacken

tvåtusen knivstick i ryggen

tretusen slagord i ansiktet

en blottad

två skrattar

tre ord

jag hatar dig

hahahahha.....patetisk

(jag gråter så mycket att det nästan blir till skratt)

alltså aj.

Det(du)
gjorde ont

och ännu än bra dag
med tanken om att jag inte klarar något
har tanken på solen vi åker till om 8 månader
och det känns bättre.

tanken på stället jag aldrig vill se mer, aldrig kommer se mer
känns bättre.

Lite så

idioter..ååhrg

fån

.....jag är nog dum i huvudet tror jag. haha.
och jag försöker förtjäna någon fin men jag vet inte om det är möjligt, jag lovade henne att jag skulle kolla på den där solen varje dag, med alla saker jag ska tänka på. att jag ska följa den, som ett schema nästan. "för att det kan vara bra för dig" jag behöver tydligen lite struktur i livet, mitt liv.

det är ganska svårt att motstå när man ser dina ögon le, efter mig. hur kan detta vara möjligt? jag förtjänar inte det, för du är för fin och för bra. "du behöver det" kanske det. men inte så här. inte nu.

(patetisk människa som försöker vinna förtroende...eller ett ligg)

when i look at

you

förändrat

ett sånt jävla hårt slag i magen är du

och jag förlåter dig aldrig.

We cry

absolut sista gången.

ni gör mig äcklad ni gör mig galen ni gör mig förstörd

".....orkar du ge mig någon stund att förklara mig så vore det guld."

:(

Vad Ska Jag Göra

"så som det kändes när du sa mitt namn

så äkta det kändes när du höll min hand

men dagarna går säkert månader med

hoppas allt är lugnt vill dig bara väl?

vad ska jag göra nu?

vad ska jag göra nu?

vad ska jag göra nu?

när den enda jag vill ha är du.."

jag försöker klara er.

ord &

tankar;
drar händerna genom det lagom lockiga håret. det har en doft av rädsla , så att det nästan sticker i ögonen, fast det är nog bara för att jag gråter. mitt huvud är tungt, nästan så att jag skulle kunna falla. och inget här inne hjälper just nu. kanske ett sms från dig eller kanske någon. ruffsigt ikväll när jag lägger mig. ruffsigt och förvirrande.

always

behövs nu: lite glädje

Romeo återvänder ensam

jag liksom bara satt där och väntade på att du skulle komma. för du sa det
; ja men det är självklart jag kommer ida.
untrusteble så att säga.

jag kan inte lita på någon

LSD, någon?

jag måste gå dit i ca sådär åtta månader till och det gör mig otroligt jävla freaked out.
och jag liksom intalar mig själv att sen är den här skiten över

victims

jag ser ju hur ni tittar

och ärligt talat

det skrämmer mig

life on mars?

haha vad gör du...? jag fattar inte

och du gör ont.

Jag är en idiot

orden slår som smattrande regndroppar, hårt mot rutan, lika hårt som blickar. jag tror att dina blickar nog gör som ondast bara för att dom kommer från dig för du vet egentligen ingenting om mig nu, har aldig vetat.

aldrig vetat att jag ligger på marken och får ord trampade i ansiktet.

i surrender

det är bara så fel att jag tänker på fler än du. och du. och du. och du. för det förstör och river ner och äter upp mig inifrån. bränn upp mig och säg att ni inte vill ha mig. ta sönder mig och säg att ni inte vill se mig hel mer. riv stora hål och bosätt er inte. för jag kan inte stanna kvar, fast jag kanske lovar. men jag kan inte kalla mig opålitlig bara ung och dum eller hur det nu är man brukar uttrycka det. och jag lagar mig med silvertejp och alkohol och klunkar i mig det sista av livet. för att känna, för bara en gång att jag uppskattas. av mig.

en kväll i tunnelbanan

jag kan kalla mig bra och förebild om jag skulle ljuga
men

jag är bara ren idioti.

jag är trött på tonårsdrömmen

och det är tyst i mitt huvud men mina läppar säger;
ta mig här och nu

simma fortare

det kanske är imorgon jag kommer ha som roligast och älska livet




fast det kanske är imorgon jag kommer drunkna i min egen spya och aldrig andas. igen.

jag vill ha dig, du är min du är bara min. jag vill ha dig, jag är din jag är bara din.

tänker på i förrgår.
tänker på jag i ditt knä och hur kallt det var ute. kyssar. händer.
tänker på igår.
samma kyla. andra kyssar, händer.
tänker på idag.

fan ta mig.

confused

jag förvirrar mig själv lite, för vet ju själv att jag inte kan få allt på en gång.
hmpf.

men imorgon vill jag iallafall ha
dig.

sjukligt svårt då.

..haha för det är ju jävligt svårt att plocka upp den jävla telefonen och iallafall skriva att du inte, aldrig, någonsin vill se mig mer.

ingen stad utan bråk.

så, vad är grejen? vad är grejen med att du alltid förklarar bort allt?
vad är grejen med att du inte ens kan skicka ett ynka sms? jag menar hur svårt kan det vara.

vad är grejen med dig?
ett misstag? jag tror att du var ett misstag. en ynka nitton. det betyder ingenting

ingenting...?
-soirfleur

svag.

jag gjorde det. jag pratade, jag grät, jag släppte ut allt. jag erkände min hopplöshet och ni tog min hand
; "det kommer gå bra ida"

kommer det?

.

och jag önskar hela tiden.
att allt ska bli..bra.

tufft?

och jag tycker att du är falsk. overklig. hemsk?

jag skulle kunna gråta. skrika. ta sönder. mig. men istället river jag ner minnen från väggar och river sönder ord.

och från detta till bortsprängda drömmar och olycklig kärlek.

not ready.

vilken kväll det är. mörkt och kallt. och jag som trodde att sommaren skulle följa med fina glada sommarkvällar. jag med en drink i ena handen och en cigarett i andra. jag klarade mig med cigaretten iallafall. på min balkong, när alla har somnat. men sommarkvällarna tar snart slut och allvaret tar över. jag är inte redo.

inte än.
-soirfleur

i said it.

just det.
jag tycker att du kan dra åt helvete på riktigt.
gha. jag är så jävla fucking arg.

olust.

Dags för ett nytt inlägg, tror jag.
jag kan inte skriva längre. tror att jag har tappat lusten till allt.

måla hela mig, helvete

jag känner mig så liten. så jävla fucking liten.
jag tror inte att jag existerar på riktigt för jag syns inte. jag hörs inte, även fast jag skriker. hela tiden.
så hjälper det inte
känner mig hopplös. ett hopplöst fall, och det är meningslöst att ens försöka att hoppas på att allt ska bli bra. att allt ska ordna sig
för väggarna målar inte sig själva, right?
-soirfleur

frustration

jag har ingen insparation längre. jag finner inga ord. jag bara förstör saker och skapar bråk och oro. jag vet att du är rädd om mig och jag vet att jag skriker när jag är arg. jag hatar att jag så lätt blir skakig och frustrerad för det är inte okej. men jag är den jag är.

tydligen, en frustrerad arton åring som försöker passa in. Men det verkar inte funka någonstans

-soirfleur

sjuk i huvudet på riktigt

har inte skrivit på en vecka och det sjuka är att jag känner mig vilsen. och lite patetisk på köpet. jag har fått veta sjuka saker som gör mig besviken på mig och jag känner mig tragisk. men det är okej, för jag antar att jag förtjänade det, helt enkelt. och jag går in i mig själv och pratar inte mer, aldrig mer. tänker inte öppna mig. och jag hatar när du ignorerar mig för att du tycker att jag är jobbig? tjatig? säg mig va fan det är. för det är inte okej att bara stänga av och går aldrig att starta igen, för det är så jag känner mig. just nu.

det är inte okej att gråta.

-soirfleur

disaster, det är vad det är

men det gör för ont att vara glad i min ensamhet. det funkar bara i smyg.
det är min hemlighet, shh
inte ett ord, inte ett ord till någon om att jag snart går sönder
-soirfleur

.

fuck off and die

pathetical

1 månad. en fucking månad
jag är ju ganska patetisk faktiskt, grubblar, gråter över du där med skrattet. med leendet. fortfarande
jag är patetisk
-soirfleur

ska jag?

"du är en av mina bästa vänner och har varit det sedan en lång tid tillbaka. jag har förstått genom vibbar och nu genom det här brevet att du kanske inte mår så bra" det är okej att gråta, jag vet att det är okej. men ibland så skär det i ögonen när dom till slut svullnar upp och man inte ser något. men det är okej att gråta
fast det kanske inte är okej att gråta över någon när det är så länge. alldeles för länge. ge upp nu ida, ge upp förhelvete.

men det är klart

jag har försökt. det har jag. men varje gång jag är med någon annan så är det ändå dig jag vill ha. det är dig jag vill ha. fan. fan alltså.

jag vill ha chans

jag tänker för stort. alldeles för långt. jag tror att det är det som förstör det jag försöker uppnå, det jag vill nå. det jag försöker må bra av. fast egentligen så försöker jag kanske inte tillräckligt. jag måste nog försöka ännu mer och lite till för ett steg verkar inte räcka. och jag är inte stark som ni säger, det är bara något ni tror er veta, men nej, jag vet. ni försöker bara lura er själva. och det gör jag med, försöker få mig själv att tro att jag klarar det. att jag orkar med mig själv. men jag går inte på lögner, för det finns alldeles för många. det är ett överflöd. jag är ett överflöd i mänskligheten. tiden är nog ute snart, finns inga chanser kvar för mig. men jag vill lösa det, det vill jag. eller vill jag det?
-soirfleur

no big deal

varför gråter jag fortfarande för dig? varför kan du inte bara sluta göra ont?
jag tror att jag kommit till det avgörande nu och du slog till så hårt på punkten att jag slutade att andas ett tag, jag tror att du njuter eller så är du bara blind och blåögd för sånt märks när någon går av på mitten, men det är visst okej och ingen big deal.
godnatt.
-soirfleur

oduglighet

ja men det blev som det blev och jag blev som jag förtjänade.
blåmärken på min ryggtalva och spagetti-vingel-ben som nästan går av nu. och jag ville inte känna så här, känna skuld och osäkerhet medans no one cares, men jag gillar ibland känslan av att jag ibland duger till något.
-soirfleur

trotsan

varför släpper jag dom där extra tunga tårarna för något som inte är värt det. mitt liv.
du. du. jag. alldeles för mycket helt enkelt, det är simpelt, det är det.
för jag gör det alldeles för svårt för mig när ni finns i mitt huvud dag och natt, kan inte sova, vill inte sova, kan inte äta, vill inte äta
känner mig svimmfärdig, måste kräkas ut er
för mycket ont. det gör ont. jag gör ont.
-soirfleur

Paranoid

en käftsmäll med ord.
fan ta dig. och dig. och mig.
-soirfleur

stoppsmäll

din tystnad slår mig så jävla hårt, överallt och min kropp faller snart ihop av tyngden av allt

för du förstör bara och det är inte okej att jag slutar på marken med spyor på benen och fastklistrade tårar på kinden.

jag är nog lurig när jag tar på mig lyckan på morgonen men väl hemma direkt, drar jag av den och knycklar ihop den

det här är jag

-soirfleur

överdrivet

Men jag är okej, det är jag
trots att det finns dom som förstör kvällar, med bara en blick och ett inte-svar på en fråga.
som sårar såhär mycket,
Du vet.

-soirfleur

sjutusenslag

Ikväll ska jag förstöra min kropp.

Fem

Del 5.

två flugor i samma smäll, på samma dag. kan det bli bättre?
haha jag är patetisk som ens försöker kalla mig stark.

-soirfleur

Fyra

Del 4.
förstår du nu, hur jävla ihjältrampad jag är
förstår du nu?

Tre

Del 3.
du släppte min hand och gick. och jag var lämnad ensam, otrygg och förstörd inifrån och ut. men det var okej för jag fick hjälp av kramar och andra ord som jag försökte låta gå rakt in.
och nu visste jag inte vart jag skulle ta vägen längre för jag gick vilse när jag inte hade någon som visade mig stegen att ta. lite too independed av närhet kanske. det första jag gjorde var att dränka mig själv i tårar och hårda ord om misslyckanden och olycklighet för jag vet
att det är jag.
-soirfleur

Två

Del 2.
jag kände när du pussade min panna, sa förlåt och att allt skulle ordna sig igen tänkte du.
men du känner inte mig och du vet inte att jag går sönder av en petning. men jag tog dina ord och behöll dom och om jag ens känner mig själv rätt så kommer jag plocka fram dom ibland. thats the way i am
det var då jag ville springa i gräs istället för asfalt, få slippa stenarna i fötterna och skrapsåren på benen men tydligen ville jag nog bara gråta ännu mer
-soirfleur

Ett

Del 1.
och det första jag gjorde var att springa. och jag sprang, så fort jag bara kunde tills benen inte orkade mer
jag tog mig loss och bröt grenar och tänkte på dig när jag grät
och tårarna föll på bara fötter och smakade salt i munnen. jag kom ihåg så väl den där natten på gruset när jag försökte att prata men det enda jag fick fram var tårar och små osynliga ord som sa hur misslyckad jag var.
asfalten är hård mot huden och jag vet att du skrattar, när jag gråter
-soirfleur

ett stort jävla big misslyckande

och jag visste att jag var ett misslyckande, egentligen visste jag det hela tiden
för jag lyckas så jävla bra.
jag litade på orden som kom ur din mun, jag litade på dig
för du visste att jag skulle gå sönder om det hände igen och nu är det försent och jag är sönder i tusen bitar, igen. men jag visste ju det redan,

att jag var ett misslyckande
-soirfleur

oh but so weak

stora märken, sår.

jag bröt mitt löfte och jag grät.

jag behövde inte göra något, men ändå kavlade jag upp armen på tröjan.

Och du vet att jag vill, jag vill så jävla mycket.

frågan är om det är ömsesidigt.

-soirfleur

glad gubbe

hur många glada smileysar har jag inte skrivit för att folk ska tro att allt är okej?
hur många falska leenden har jag inte hängandes i min garderob som jag tar på mig varje dag, som får alla att tro att allt är okej?
hur många dagar har jag inte velat gömma mig i mitt rum för all tid men ändå dragit mig upp?
jag hatar att ljuga för mig själv.
nu orkar jag inte gå upp längre, fan.

ganska ont

jag hatar att sitta ensam på mitt rum och försöka gråta. och sitta där med ångesten i halsgropen och känna att jag nästan hostar ut min hjärna. det gör ganska ont och ögonen svider, kommer väl somna med bankande hjärta och torra röda ögon inatt igen, det gör ganska ont.
och on top of that är jag sjuk och sunkig och borta. borta och vilse och det regnar. jag gick ute innan med blött hår och en giftig pinne mellan fingrarna och tänkte på dig. tänkte så hårt att jag höll på att ramla pladask, där ute.
min kväll ska spenderas i sängen med tankar som luktar dig och en eller två tabletter som gör att min hjärna stannar där den ska och gör mig frisk.
snälla, gör mig frisk.

långt i ögonvrån

ni gör mig glad. det är ni som gör det.
men även jag har ögon som kan gråta och även jag har en kropp att ta sönder.
och jag är ömtålig och lätt att ta.
lätt att ta sönder.
jag vill att du ska ta sönder mig, jag vill att du ska hålla om mig, jag vill att du ska plåstra ihop mig.
jag vill ha dig om du vill ha mig

dum dummare dummast

idag försökte jag andas friskt, men det gick inte, fan.
jag nästan kvävdes av mina så kallade tårar, mina känslor. ibland så hatar jag det,

ibland njuter jag av att se mig själv så. det nästan blir så att man tror på det. hatar dessa illusioner.

jag tänkte på dig idag, som jag gör varje dag. det gör ibland ont, när jag inte fattar vad du vill.

jag är tydligen dum i huvudet

-soirfleur

jag vill så mycket.

jag vill inte misslyckas denna gången. jag vill inte vara ett misslyckande. jag vill inte känna mig misslyckad.
jag vill bara vara någon.

den, hon, det för någon.

speciellt för dig.

-soirfleur

det gör ont, ibland

jag gillar att le ibland, vid tankar som bara snuddar smilgroparna lite.

det är inte okej att få dina falska leenden dock eller dina ögon som jag vet kisar när de ser på mig, du tänker what a waste och jag bara ramlar in i väggar och gömmer mig bakom hörn när du går förbi, tittar i marken.
det känns inte bra, men det känns bra att vissa finns och suddar ut alla väggar som står i vägen och skyddar mig från marken, från dig.

känner mig ensam utan din hand
(släpp inte?)
-soirfleur

idag inatt imorgon

ikväll vill jag inget hellre än att bara inte finnas alls.

get this

jag har så svårt att släppa tanken på dig och på mig men ibland är det lätt när jag vet att jag egentligen överdriver det hela. jag gillar inte tanken på att det kan sluta med ett hejdå, hela tiden tänker jag. och jag hatar att tänka så mycket, jag överbelastar mitt huvud och förstör för mig själv genom att sabba det ställe jag går till varje dag.
mina öron kan inte låta bli att höra det där irriterande ordet. för snabbt.
jag blir så rädd när jag hör det och jag vill inte att det ska vara så, men det är så svårt att sakta ner farten när man väl börjat.
så där cirka 230 kilometer i timmen.
jag litar på dina ord, don't get me wrong
det är bara svårt att lyssna riktigt noga och ta in det. för det betyder så mycket.
-soirfleur

fool

jag är hemma nu och jag är borta i tanken på dig. jag vet att du läst och jag vet vad jag sagt. men det är okej, okej att ibland få uttrycka sig i mer än bara beröring och andetag. för ibland känns det så fel.
"it wasn't a lie but it wasn't true
i just wanted to make you feel good
just wanted you near"
det kan kännas som nålar i kroppen, att det kan förstöras när som helst och ett ord och jag går sönder
men det är okej, för jag vet hur det känns
när man överdriver världen och den går i bitar framför mina fötter på bara en sekund. igen är en gång för mycket.
jag är den som begär, jag hatar det. jag hatar mig.
"and it hurts but it's what i deserve
because i should have been more careful
with the others that i handled"
-soirfleur

just nu, just nu

i helgen tog jag mina sista klunkar på länge. för det ska bli bra och det ska sluta snurra just nu, just nu.
men det är alltid fint när man gör det med någon fin.
sen är det inte alltid lika fint att känna saknad och närhet hela tiden, för när det finns en viss du som gör att man skrattar, så är det väl inte så konstigt.
ni kan tycka vad ni vill. att allt bara flyger fram, men det jag känner, det känner jag. och det är det som är just nu, just nu.

senaste

jag hatar

stickande märken över hela kroppen och sönderhålld kudde och knasigt ansikte
(ikväll ikväll)

krossa mig?

det kan handla om flera olika saker, som man försöker ta en och en, men de blandar ihop sig
till en stor fet röra av kaos. och det gör ju så ont, men du förstår inte.
du ger mig bara tomma ögon och ord som halkar ur fingrarna och som betyder alldeles för mycket.
sluta stirra mig i nacken, för det gör bara ont.
och jag är redan så skadad och vilsen i mina fantasidrömmar, som jag försöker göra till verklighet
där finns det lagade vingar och fingertoppar med dina fimpar, för det gör inte så ont.
(krossa mig inte?)

-soirfleur

fimpa dområ

ibland är det ganska roligt att skratta med vetskapen av att allt kommer lösa sig? eller?

men ibland så går allt sönder och blir trasigt går aldrig att laga mer

och jag går sönder och går aldrig att laga mer, någonsin?

för visst kan det vara skönt att skratta och le när det känns äkta, men det funkar inte alltid till att laga det där som går sönder, för jag är inte okrossbar som alla andra tror. jag är skör och går sönder av en beröring.
ikväll har jag gått sönder i tusen bitar, med dina cigarettfimpar och skratt och kyssar, för inget gör mig hel igen förutom för en stund.
(ta på mig igen)

-soirfleur

jag är du.

det har varit så skönt att sväva på molnen ett tag och slippa gå med spikar i fötterna och att komma tillbaka nu är det värsta som kan hända
men jag är stark? så jag kommer klara det här? jag hatar frågor.
det har varit så skönt att känna din doft nu och kännt dig och dina kramar och ord. för jag har saknat dem så. och det är just nu jag behöver dig som mest, fast jag har alltid behövt dig så där extra mycket, hela tiden.

ikväll går vi tillbaka till verkligheten igen och aj vad ont det gör.
(du är jag och du gör mig glad)

-soirfleur

gör så ont.

jag hatar när de skriker, det gör så sjukt ont och jag vet att de har ont och jag med.
jag kan ju försöka med allt, men eftersom jag är ett misslyckande så gör det bara saken värre.
det kan räcka med en kram, en klapp, ett ord men ibland så är det bäst att bara gömma huvudet under marken och inte säga ett knyst
för ord bara tar sönder och förstör, det har jag kommit i vetskap om.
(sluta)

fammel i mörker

jag gillar att sluta ögonen på kvällen och rista hjärtan överallt och måla ett leende som jag kan använda när jag vill visa att allt är bra fast det egentligen inte är det.
jag gillar att simma under ytan av alla lögner och hålla andan, sen andas in. jag glömmer aldrig hur man gör det.
jag kan måla ditt leende. när det log åt Mig, det var så lätt och det blev så bra. jag visste exakt hur det såg ut. nu suddas du ut av tårar som stryker bort alla minnen.
jag ville känna mig lätt, så jag la mig på molnen och ramlade.
(jag ramlar i mörker, ta mig upp)
-soiurfleur

men visa det då

det är så skönt att veta vart Du står, att veta vad Du tänker på till viss del. jag har gått runt som ett fån och försökt klura ut vad som finns där inne. jag borde vara tankeläsare, fast kanske skulle vara så brutalt ärligt. alldeles för mycket.
sluta vara så lätt, sluta tänka för gott. det gör bara ont, skruvar sig i handlederna, magen, benen
lite betty spagetthi det dära. fast utan det fina håret och det plastiga fina.
egentligen är det skönt att vara arg och besviken och ledsen och förstörd
men det ska vi inte visa.
(slå så hårt du kan och visa att du finns)
-soirfleur

kung över okänsligheten

men helvete,
ut från mitt huvud. för du är inte värd att tänka på, inte nu mer
för jag har gjort allt jag kan men det är försent, alldeles för sent för att ens tänka optimistiskt.

imorse när jag vaknade kunde jag inte resa mig, tror att det var tanken på dig som gjorde mig svag och orklös.
jag är ingen slagpåse, jag kan inte ta hur mycket somhelst. ett slag och jag är förstörd. jag har fått tusentals.

ju mer man pratar om det, ju bättre ska det bli, eller?
(slå mig en gång till)

-soirfleur

ge mig ett askfat.

jag trodde att jag var säker på vad jag trodde. men jag trodde fel.
jag vill egentligen inte tänka på Dig och dig. men hatiska tankar och försök till tårar samlas där uppe och knyter hål och bränner fjärilarna i magen, nu finns det bara aska kvar.

om Du och du bara visste, för ni vet ingenting. det gör ingen. för jag är så bra på att dölja mina tårar i kudden.

(kom, ge mig ett askfat att slänga fjärilarna)

-soirfleur

kvistjävel

det blåste i mitt hår idag och jag tror att några tankar försvann bort med vinden för det skär inte lika mycket där.
men mitt bröst dunkar hårt och överdrivet som slag över hela kroppen, har nog blåmärken.
kvistar runt min hals och hårt omvridet och kallt. imorgon så glömmer vi det och bara är, springa barfota på kall mark och hoppa över stenar och grenar som försöker fånga mig, snurra runt mina fötter, ben, kropp.
jag vill vara som innan
-soirfleur

sharpest of them all.

jag orkar inte, jag vill inte.
alla dessa lögner som du formar som fina ord och tankar om kärlek som jag älskat att höra
och nu skär de som vassa knivar i öronen och halsen när jag försöker säga ditt namn.
jag orkar inte, jag vill inte höra mer.

(men Du, jag älskar dig. jag kan glömma, kan förlåta.)
-soitfleur

torrt

det är en liten värld, men med stora äckliga ord som krossar drömmar och leenden
man tror ju på saker och jag tror för mycket
och jag har kommit på att jag egentligen hatar att blogga. kul va.
knottriga armar och tung ögonlock ikväll när jag försöker sova men fastnar framför den jävla skärmen
och jag bara råkar hamna på sidor där du finns, fakta. jag vill ha fakta.
jag kan inte hjälpa att jag drömmer om döda katter och att jag ser ditt ansikte innan jag ska somna.
-soirfleur

sol bakom molnen

jag behöver vår och värme, för jag fryser så mycket hela tiden. jag liksom torkar ut och går sönder i små krossade drömmar.

jag kliar sönder huden och där finns ord, som vill ut

gömda ord, små hemliga ord och lögner.

ge er av.

fint att man snart kan gå i goskoftor och gympadojor, utan att halka

och se rakt in i ditt leende.

vinter snö kallt

pizza, fika, tårta och fint sällskap var precis det jag behövde idag. det är också sjukt roligt att få veta skitsnack, verkligen. nu vill jag bara ha imorgon och dig och omfamningar och ord. sängen lockar något otroligt vill bara slockna.

trötthet tröttar ut.

jag är så himla trött hela tiden, det känns som om man går i sömnen hela tiden.

jag liksom går och märker inget runt om kring mig.

sengångare kanske.

jag har bestämt, det ska bli ändring
allt.
jag börjar med håret, här är den nya orangea sanningen->

-soirfleur

där allt händer

jag bloggar inte bra och inte ofta, jag menar

ibland när jag känner för det.

för jag vet oftast inte vad jag ska skriva om, då känns det så ologiskt och ovärt på alla sätt jag kan komma på.

laura marling-failure

jag drömde att jag hade flugor i halsen och kvävdes

är det normalt?

-soirfleur